Replacing pain with pain- stålsätter mig för imorgon.

Nu har jag gömt mig sen det hände.
Jag klarade inte av att gå till jobbet i fredags.

Mina otroligt sympatiska kollegor såg till att Emm flyttades från mitt på en vandrigsstig i Delsjön till en bättre lämpad plats, redan under fredagsmorgonen.
Jari var en otrolig klippa.
Tack Stora-Torps-gänget för att ni upplåter en hage till Emms uppehälle tills hon blir hämtad imorgon.

Jag var inte i skick att visa mig under hela fredagen.
Tårarna bara rann, och jag förbannade mig själv för mitt beslut om ”belöning” som kostade mig allt jag hade kvar.

Jag är otroligt tacksam för alla sympatiska och underbara kommentarer på FB och via messenger.
Jag har fått fina meddelanden från människor jag inte haft att göra med, till och med haft krig med.
Det känns som om de flesta sett oss som jag sett oss och det värmer otroligt mycket, samtidigt som det släpper loss tårarna igen.
Jag är värsta lipsillen…

Igår kväll blev jag upphämtad av en godvän. Nettan. Jag misstänker att hon inte trodde på att jag skulle ta mig till henne för egen maskin. Men det hade jag faktiskt tänkt!

Hon och hennes underbara sambo har typ  10 miljoner gemensamma kids, och det var en helt underbar kväll. Tack!

Igår och idag försökte jag Kill Pain Wiht Pain, jag har varit och tränat.Fightingpainwithpain Painwithpain
Jag försöker stålsätta mig för imorgon.
Då hämtas Emms kropp och jag måste gå tillbaka till jobbet.
Det spelar ingen roll om jag väntar till imorgon eller om jag väntar i ett år…
Känslan för första återbesöket kommer vara detsamma.

Jag har tvättstugan ikväll.
Jag brukar städa och tvätta samtidigt.
Men när jag såg att jag hade typ 3 miljoner ridbyxor och andra ridrelaterade 30-gradersplagg, och vindunken tagit slut under fredagen så gick jag till en granne och ringde på..
Alltså, denna syn i tvättstugan krävde sina attribut:
kläder Vintilljane
Jag är fortfarande mycket skeptisk till att en flaska räcker, men så får det bli.

Jag tittar runt på FaceBook och gläds över små lyckokänslor generellt, en felfri runda i en första 120 (trots några bonushinder), första uteritten på egen hand utan elände, lyckorus över fungerande Gas på tävling, bara att trivas med sin egen häst, och att vara i Miami med sin famlilj.
Att våra fina ekipage från Gfrk gjort en bra tävlingsdag i BohusCupen!
Lovely.

Jag är som sagt otroligt tacksam för alla snälla ord och gläds med dig som upplever en underbar dag och för;
För mina goda vänner (även dig som jag inte visste om) och din omtanke huruvida jag har mat eller inte.
För alla lyckorus som du upplevt idag.
För alla fina blommor (som gjorde ont att plocka upp..), de står under tavlan av mig och Emm i köket..
Blommor till Emm
Känns otacksamt att gnälla, det var jättefint gjort att skicka dem. men det var oerhört smärtsamt att skapa ett Emm-altare. De var jobbiga att packa upp utan att bli brutalt påmind om vad de gällde.
Tanken var underbar, men ett nackskott hade varit mer välkomnat.
Förstår absolut att den typen av tjänst är svårare att beställa..

Imorgon är en annan dag, och jag gör mitt bästa för att glömma mina senaste dagar som kostat mig för mycket.

Kram

Jane

Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Replacing pain with pain- stålsätter mig för imorgon.

  1. Torbjörn Landströms skriver:

    Hej! Ta en dag i taget, put one foot in front of the other. Step by step, and you Will survive. Förstår att dessa dagar efter olyckan måste kännas hemska. Drick lite vin om det hjälper men försök att andas lugnt och låt tårarna rinna tills du blir förvånad att du har så mycket tårar….! Gråter fortfarande ibland över min pappa o min katt som försvann för snart tre år sedan… Mamma har jag börjat släppa efter tio år, tiden läker alla sår, det är sant, men det är en lång tid ibland. Drömmer ibland om mina föräldrar o hästar, allt är som vanligt i drömmen och kan t.o.m. Vakna av att jag skrattar! Katten Simba finns med i drömmarna och ibland kan jag känna hans tyngd o värme i min säng. När jag ibland måste tända lampan och titta efter så finns han inte där givetvis. Har lärt mig att man i livet lever med minnen som ibland känns levande, och som betyder mycket för ens välbefinnande. Allt vävs ihop till en brokad av nutid och dåtid, och de vackraste färgerna i täcket. Är du.

    Skickat från min iPad

    • janeunger skriver:

      ❤ ❤ ❤ Familjen Landströms "Tattarunge" var min riktiga debut i hästfamilj och extrafamilj. Kolungen! Det var ju jag.
      Du hämtade mig i din Firebird med Just An Illusion dunkande ur hela bilen när jag skulle träffa Gay Lord (my first love) för första gången.
      Jag tänkte…hur fan kvallar man in i det här gänget??
      Love you for ever.
      Mamma Gunsan, Pappa Grosshandlare, extrasyster Angelica och du, min guardian, Torbjörn!!
      Tack för allt ni gett mig. ❤

Lämna en kommentar