Och på 6:e dagen sadlade hon på, med en baktanke..

Som sagt, jag hörde mig själv acceptera ett projekt igår.
Idag hämtade jag min sadel i sadelkammaren och vandrade över till skolstallet.
Där träffade jag min lilla kompis, Madmoiselle II.
Hon är ny och jag är knäpp och vi är nog kanske lika vilsna i världen båda två.
Men på olika sätt.
Vi kanske kan vara bra för varandra ett tag?

Om jag hade dåligt samvete för att jag la Emms sadel på en annan häst redan nu?
-NEJ!
Jag hade en liten baktanke (eller förhoppning).
Den lilla Madmoisellen har visats sig ha lite skills som faktiskt skulle kunna skicka mig ”Closer to heaven” (och Emm 🙂 ).
Så jag red kanske ut mer med en förhoppning än med en otrohets-känsla. 😛

Men det hände inte.
Jag hamnade inte heller Closer to Hell, där man käkar grus och jag kanske mer hör hemma.
Hon gav mig inte ens en chans, men hon ska få många fler möjligheter till det. 😀
Härliga Erica J och en, hehe, busig påny följde med som förkläde och vi hade en jättetrevlig tur.

Det som hände under tiden vi umgicks var nog mer att jag kände vår gemensamma nämnare i vilsenheten.
Vad vet jag, hon kanske saknar någon lika mycket som jag?
Vi får hjälpa varandra den närmaste tiden och se hur det går.
Jag gillar henne. ❤

Keep push it away! Puls över 200.
Självklart sprang jag iväg till gymmet på kvällen.
Var lite mör i muskelfästen efter killer-body-pump-passset igår, så det var inte ens att överväga att dra i några tyngder.

Jag satte mig på en cykel.
Tryckte åt hörlurarna över öronen – höjde volymen och TRAMPADE i 65 minuter!
Jag höll ca 30 km-tempo.
Blundade och välkomnade den utplånande brännande känslan i benen.
Ibland tänker jag att jag susar fram på en sån där Amerikansk rak motorväg och inte ens ser ut att ha ett slut i horisonten.
Bara förlorar mig i musken och stannar i min bubbla.
Stänger bara av allt runtomkring.
Det är jag, musiken och en brännande känsla som inte slocknar av svetten som dryper och droppar.
Kommer en jobbig tanke, så trampar jag bara hårdare till den försvinner.

Jag struntar fullständigt i om eller vem som ser mig där i min bubbla, ungefär som jag inte vet att du läser det här.
Jag kikar på displayen ibland och känner min nöjd när pulsmätaren ligger på 214 och det lilla cerisa hjärtat bredvid blinkar ettrigt.
Slappar jag och bara trampar 27 km/tim så är pulsen nere på 120. Inte ok.

Staying bizzy.
Jag har målat helgschemat fullt från fredag till måndag, så jag ska nog kunna springa i luften ett tag till.

Rätt häftigt ljus på det nybyggda kontorshuset bredvid Gamla Ullevi som jag passerar till gymmet. Det smälte liksom ihop med himlen ikväll.

Emms Morots-kalas farligt? :O
Jag la märke till att det fanns kvar morötter i båda sadelkamrarna.
Tanken som for igenom mitt huvud var om folk tror att de smittar..?
Att de inte törs ge sina älsklingar Emm-morötter.
De är ju jättegoda!
Stallchef-Linda törs i alla fall äta dem. 😀
Hon är fortfarande hel och vid god hälsa.

Hoppas du haft en bra dag.
Det har jag.
Tårarna kommer när jag läser kommentarer och reflektioner, men det är på något underligt sätt sköna tårar.
Jag känner att vår kärlek till dessa djur förenar oss oavsett vilka vi är eller var vi kommer ifrån.
Vi är alla lika här.

❤ ❤ God Natt. ❤ ❤