Jag fick meddelande om att jag måste våga mig in i stallet, så jag tänkte det var en bra dag att göra det idag.
Boxen var tom och ren. 😦
På Whiteboardtavlan mittemot fanns ett fint litet meddelande till Emm.
Jag hann inte läsa klart vilka som skrivit under, för här sprack det.
Verkligheten bitch-slappade mig brutalt.
Nu fanns inte ens en gnutta galghumor kvar.
Jag återvände till kontoret med mellanlandning på toa där jag la papper under ögonen för att slippa bli för randig.
I över en timme hade jag en ”vilopuls” på 90 (har 60 normalt) och började frysa.
Världen blev kall, grå och brutal.
Utan filter.
Jag kände att jag hade slutat springa i luften.
Som tur är så är min nya kompis i en hage precis utanför entrédörren.
Jag hälsar på henne på morgonen när jag kissar hunden i skogen innan jag går in.
Det låg en Emm-morot på kontoret, så jag smet ut till Maddie och borrade in ansiket i hennes hals ett tag..
Hon undrade vad jag höll på med, men lät mig hållas eftersom hennes morotsletning gav utdelning. 🙂
Dagen tog faktiskt slut så småning om. Några megakoppar med ChaiTe med honung och mjölk fick tillbaka värmen och pulsen gav sig till sist.
På eftermiddagen tog vi en tur ut i skogen med busiga Sofia och en annan skön ”nying”.
Säg ”Hej” till min nödplanka, Maddie. ❤
Den ädla tjejen till höger. 😀
Och nej, jag har inte fått känna på några ”konster” än. 😛
Det sprack lite mer..
Fredagen blev helt plötsligt ”omålad” i min fullmålade helg. 
Har ägnat dagen lite åt att klura ut hur jag ska fylla en tömd em/kväll. Jag kan ju inte träna varje dag…eller?
Det löste sig så fort jag kom in i trapphuset!
En granne frågade om jag tänkte tvätta ikväll?
– Va? Har jag tvätt-tid IDAG? Jag brukar ju ha söndagar.
Visst fan. Jag skulle ju ha tävlat på söndag…:( så jag bokade tvättstugan idag.
Nu bokade jag om den till imorgon, och då har jag ju något att göra igen.
Nu är det dax att öka pulsen igen – Ullevi, here I come! 😀
See You. ❤
Häst by Jane 